Cykelresa i Kirgizistan

I juli 2017 reste jag till Kirgizistan för en cykelsemester. Kirgizistan ligger mellan Kazakstan och Kina. Bakgrunden till varför jag gjorde det, är dels för att gillar att resa, och gärna på nya ställen, men har varit i de flesta länder i Europa. Dessutom tycker jag om att cykla, och har varit på cykelresor på upp till 2 veckor förut till Norden och Tyskland samt cykelläger i Spanien. Jag ville prova något mer äventyrligt och mer givande vad gäller spektakulär natur. Desssutom finns det folk som varit där och cyklat förut, och som rekommenderat landet. Bland annat jorden-runt cyklisten Fredrika Ek, och en tjej jag känner personligen, Hanna Svensson, och andra jag läst om. Kirgizistan är mer positivt inställt till turism och mer politiskt stabilt och ordnat än grannländerna.

Måndag den 10 juli kl 06 cyklar jag från Frölunda till Landvetter flygplats och reser sedan med byte i Berlin och Moskva. Berlins terminal C är ett tråkigt plåtskjul, medan utrikesterminalen i Moskva-Domododevo är nybyggd och fräsch. Jag har tre timmar på båda flygplatserna och jag vandrar runt i hela Berlins flygplats, medan jag får stanna i terminalen i Moskva. Man behöver inget visum till Kirgizistan och inte heller för flygplansbyte i Moskva.

Mitt Siberian Airlines-plan i Berlin (länk till större bild)

Klockan 8 på morgonen anländer jag till Osh flygplats. Det visar sig att sadelfästet har försvunnit. Jag hade lossat framhjulet och sadeln och fäst dem vid sidan av cykeln för att Air Berlin hade ifrågasatt om cykeln skulle få plats i planet. Som tur var har jag satt dit ett extra flaskställ med slangklämmor och nu flyttar jag den till sadelstolpen vilket löser problemet hyfsat. Det finns ingen cykelaffär i Osh har jag läst när jag förberett mig (och jag ser mycket få som cyklar), och det är allmänt svårt att få tag på grejer. Jag hittar ingen valutaväxling eller bankomat på flygplatsen utan jag börjar cykla mot staden utan lokala pengar eller vatten, fast jag hittar detta inne i stan, cirka 15 km avstånd. Jag passerar basaren, ett utomhusköpcentrum som ska vara den största i Centralasien. Staden Osh är har 200 000 invånare och är landets näst största stad. Jag checkar in på ett bokat hotell som också är ett centrum för långfärdscyklister eftersom de mot 25 kr/natt får en skyddad tältplats och bord och stolar under skugga, fast jag bor i ett rum. Här träffar man killar och tjejer som cyklar mellan Europa och Kina och kanske ännu längre. T.ex. en norrman som får prata norska för första gången på 4 månader (undantaget telefon). Butiker för SIM-kort finns många med stora reklamaffischer, och jag hittar en med en lite engelskkunnig person. Jag köper ett SIM-kort och kan nu surfa för en kostnad på 20 miljondelar av Tele2:s pris.

I en förort till Osh (länk till större bild)

Nästa morgon startar jag cyklingen. Det är svårt att cykla i Osh för cykelbanor finns knappt och gatorna har bilar och trottoarerna har mycket folk. Jag lämnar staden som är på 900 meters höjd och det går uppför hela tiden, dock inte så brant. Jag har inte bråttom utan cyklar hela tiden på lägsta växeln. Utan hastighets och vägmätare för hjulmagneten försvann på någon flygplats. Mitt på dagen står solen högt på himlen och jag sätter mig under ett träd och mobilsurfar och läser min bok. På eftermiddagen efter 42 km uppförsbacke med 50 kg vikt på cykel, packning och dryck hittar jag en utmärkt tältplats med vacker utsikt över dalen och en kulle som skyddar mot insyn från vägen. Jag har inte kunnat hitta sprit (som man inte får ha som flygbagage) till spritköket så jag får äta bröd, kakor, choklad och sådant, förutom på restauranger och boenden. Jag hade tänkt äta frukostflingor om jag inte kan laga mat, men det finns inte heller. Läsk blir det mycket av också. Små matbutiker finns här och var.

Första nattens tältplats (länk till större bild)

Chijirchik-passet på 2390 m höjd (länk till större bild)

På morgonen fortsätter jag uppför. Mitt på dagen når jag Chijirchik-passet som ligger på 2390 m höjd. Mot slutet blev det brant så jag fick leda upp cykeln. Vid passet finns ett monument med utmärkt utsikt. Det finns lite baracker och jag försöker hitta mat men hittar inget. Jag cyklar nerför med broms hela tiden i 20 km till staden Gulsha på 1600 m höjd. Här får jag övernattning på ett litet famljehotell. Familjen talar noll engelska men är vänliga. Jag lyckas kommunicera med min översättningsapp, vilket de gillar mycket. Särskilt med tanke på att jag installerat kyrilliskt tangentbord, så de kan skriva också. Middagen är kirgizisk, gryta med kött, potatis och kål. Jag oroade mig inför resan för att jag inte ska gilla maten, men jag får hålla god min. Skulle inte kännas bra att inte äta all maten hos en fattig familj.

Övre Gulshadalen (länk till större bild)

Nästa morgon äter jag frukost och köper jag mer läsk och kakor och bröd och cyklar vidare mot målet som är 100 km bort fast med enorma backar. En europeisk kille cyklar ikapp mig och vi pratar lite. Han är snabbare än mig och tänkte köra hela sträckan samma dag. Det blir lite mer branta sluttningar, bitvis lite dramatiskt. Det börjar regna. Jag har regnkläder, men så kul är det inte så jag sitter en längre stund under ett tak till en bushållplats. Framåt kvällen efter 44 km letar jag upp en tältplats en bit från vägen. Det finns inga träd utom i trädgårdar så man får välja nåt ställe med en kulle mot vägen och sätta upp tältet i skymningen. Det är 2G mobiltäckning så jag surfar en del på kvällen.

Nästa dag fortsätter jag. Dalen är vacker med höga sluttningar i varierande färger, grön, röd, grå. Det går rätt långsamt uppför men jag bekymrar mig inte för hastigheten.

Restaurang (länk till större bild)

Vid lunchtid skiner solen kraftigt så jag tar en paus på 2400 meters höjd och sätter upp tältet med öppningarna öppna för att få skugga. Snart börjar det blåsa och jag oroar mig för att tältet ska blåsa iväg om jag tältar på ännu högre höjd. Så jag väljer att övernatta på en lite mer vindskyddad plats nära. Jag cyklade bara 14 km men jag hade ändå bestämt att inte köra det höga passet samma dag.

Det är 35 km till passet och 45 km till staden Sary-Tash. På förmiddagen hittar jag en restaurang skyltad Café. De kan inte engelska men jag får äta vad jag får. En större stycke kokt fårkött med bröd och ris och te. Te är nationaldrycken, och kaffe hittar man knappast. Vid 2900 meters höjd börjar den riktigt branta backen. Här stannar jag efter sista byn och lägger ut en bild på den vackra dalen på facebook. (höjderna mäter jag med en mobilapp som går på GPS undantaget passhöjderna som är skyltade)

Cyklister från Tyskland (länk till större bild)

Jag får börja leda cykeln för det är tungt att cykla med all vikt uppför i den tunna luften. På 3000 meters höjd finns en grupp cyklister med packning som tar en paus. Jag pratar med dem och de är tyskar som cyklat från Tyskland. Generellt sett har de flesta europeiska turister man träffar på här cyklat eller åkt bil hela vägen. Bilar finns knappt att hyra och att ta buss är äventyrligt. Taxi rekommenderas, men då blir det dyrt om det ska vara flera dagar. Jag fortsätter leda cykeln uppåt. Det är jobbigt och jag börjar behöva ta pauser. Efter fyra timmars ledande når jag Taldyk-passet på 3615 meters höjd vilket är högre än någon väg i Europa.

Taldyk-passet, 3615 m.ö.h (länk till större bild)

Utsikt uppfrån, riktning tillbaka (länk till större bild)

Lenintoppen 7134 m i bakgrunden till höger (länk till större bild)

Jag har gjort slut på all läsk och all mat och är rätt slut. Jag hoppas rulla sista milen ner till staden, men efter 2 km serpentiner går det uppför igen. Jag får gå upp till nästan samma höjd utan energi i kroppen. Sen kommer jag till staden Sary-Tash på 3200 meters höjd och ser bergskedjan Pamir i bakgrunden, med Lenintoppen på 7134 meters höjd som högsta punkt. Det är mäktigt och är en av de saker som varit målet med resan.

Jag tar in på första hotellet, som tyskarna också rekommenderat. Här får jag middag. Det är billigt i Kirgizistan, 1000 som, 150 kr för säng, middag och frukost. På det lilla hotellet bor också en familj från huvudstaden Bishkek, och de kan engelska. Deras dotter har studerat i England och kan utmärkt engelska och vi pratar länge, bland annat om våra två länder. Samtalsämnet trafikfarliga hästar och kor går in på trafikfarliga älgar, och de är fascinerade av bilder på vårt djur som jag påstår är klart större än kor och hästar. Ett annat samtalsämne är vad Kirgizistan ska göra för att få fler turister från EU-länder. Jag tycker att det måste bli lättare att planera, enklare att hyra bil, bättre övernattningar på landsbygden, organiserade bussutflykter. Det finns potential för detta eftersom landet är vackert och exotiskt. Det finns sådana organiserade resor, men i första hand närmare huvudstaden där det också är vackert. Nu kommer i första hand de mest äventyrliga, t.ex. de som cyklar hela vägen och ska exempelvis till Kina eller Thailand. Det är svårt att få visum till Kina härifrån, utan rekommendationen är att söka innan, fast då har man ett fast datum att hålla. Man ska inte heller säga att man ska cykla genom Kina, eftersom fri tältning inte är tillåtet i det landet (fast det görs ändå).

4000 m berg jag tänkte bestiga (länk till större bild)

Italienare och spanjor (länk till större bild)

Pojke som ville vara med på bild (länk till större bild)

Jag cyklar nästa morgon runt staden, och tittar på de höga bergen. Jag hade velat cykla närmare dem, men jag är en dag sen, och de är nu delvis dolda i moln. Det fanns två reservdagar i planen, men jag vill behålla en och ha den till sightseeing i Osh. Så jag cyklar nu uppför backen tillbaka till det höga dubbelpasset, vilket kräver någon timmes ledande av cykeln. Jag hade löst planerat att klättra upp på en bergstopp nära passet som är över 4000 meter högt, som jag sett innan på google maps. Jag ser att jag skulle få cykla ner igen ett gott stycke för att kunna passera en klyfta, och sen klättra minst 600 m i höjd och det ser brant ut. Jag backar ur från den planen, vilket jag sedan tyckt var synd, eftersom jag från en topp borde få en ännu finare utsikt än jag annars sett. Nära högsta punkten (3615 meter) cyklar två killar om mig. Jag pratar med dem på toppen och det är en spanjor och en italienare. Jag kör sedan nerför serpentinerna. Jag har nya bromsbelägg, men jag oroar mig lite för överhettning men det var nog ingen fara. På eftermiddagen, i byn Uch Tyube på 2470 m höjd 43 km från Sary-Tash cyklar jag förbi skylten Guest House. Jag stannar kort efter och efter lite tvekan tar jag in där. De har ett hus och ett stort tält ("jurta") att välja på, och för att prova på det väljer jag tältet. Ägarinnan är en gammal kvinna som har de vanliga kunskaperna i engelska, men hon är välvillig. Schweiz har gett bistånd i form av hjälp med turismen och de privata familjeställena har fått lite engelska informationsblad och man kan peka på vad man vill ha. Det är kallt på natten på denna höjd men jag har ett tjockt täcke. Jag får middag och frukost. Småbarnen i byarna verkar kunna lite mer engelska än de vuxna; de kan orden Hello och Bye-bye, och de vill gärna hälsa.

Tält "jurta" jag bodde i (länk till större bild)

Utsikt över dalen med "jurtan" längst bort (länk till större bild)

Jag har avtalat om boende på samma ställe i Gulsha på 1600 m höjd som på vägen bort. Det är mycket nerför dit och jag har nästan otillbörligt slappt tempo för att inte komma för tidigt. Men lite uppför också och en av de bästa bilderna är ovan första uppförsbacken med förra boendet synligt. I Gulsha finns ett hembygdsmuseum men det är tyvärr stängt. Efter Gulsha måste jag cykla 800 meter höjdskillnad uppför till Chijirchik-passet och det blir minst 3 timmars ledande av cykeln, om än inte lika tunn luft som Taldyk-passet. Jag tältar efter 40 km en bit från vägen på knappt 2000 meters höjd. Jag bunkrade mat och dryck i Gulsha men det mesta tog slut längs vägen och jag hittade inget att köpa, och jag sparar resten till nästa frukost.

Sista cykeldagen är det 44 km och svagt nerför hela vägen med 1000 m höjdskillnad, och jag rullar utan att trampa större delen av tiden. Jätteunderbar cykling. Jag bokar ett bättre hotell när jag får 4G-täckning utanför Osh. Det är svårt att cykla i staden Osh eftersom det nästa inte finns cykelbanor alls. Jag cyklar till långfärdscykelhotellet fast de inte hade plats, för att slappa och prata lite, då jag var framme redan kl 12. Jag vill vänta in check-in-tiden för mitt hotell och äta lunch.

Infartsportalen till centrala Osh (länk till större bild)

Det heliga berget med fönster till grottan (länk till större bild)

Sedan slappar jag cyklar runt en aning i staden, mest på trottoarer. Staden Osh har ett UNESCO världsarv som heter Suleyman Too, ett heligt berg enligt den förislamiska religionen. Följande dag besöker jag det. Jag börjar med att besöka ett museum som också heter Suleyman Too, men det är mer ett allmän regionsmuseum, fast relativt intressant. Sedan går jag till berget. Det finns grottor med gamla gravplatser och annat där.

Nästa dag ska jag resa hem och flyget avgår strax före klockan 8 på morgonen. Jag cyklar från hotellet klockan 3 (jag har belysning och reflexväst). Det är fritt fram att cykla på vägarna denna tid, väldigt lite trafik, dock några nattlivsfirare som hälsar. Det är 12 km, väl framme lossar jag framhjulet och sadeln och drar sopsäcken över och tejpar runt ordentligt, samt stoppar ner alla cykelväskor utom en i den andra sopsäcken och tejpar den. Sedan är det säkerhetskontroll vid flygplatsens dörr och kalashnikovbeväpnade vakter och en timme kö därinne och en säkerhetskontroll efter incheckning. Flyget är över en timme sent men jag har över tre timmar i Moskva. I Berlin är det dåligt väder och flyget till Göteborg skjuts upp två timmar. Jag hade tänkt cykla alla sträckor, men cykeln kommer inte i Göteborg, så jag får ta bussen hem. Den kommer två dagar senare och det verkar ha varit Air Berlin som lämnat den i Berlin. Som kompensation tar jag några dagar senare en cykeltur (utan packning) tur och retur flygplatsen.

Summeringen är att den var en fin upplevelse. Det var den mest äventyrliga resan jag gjort. Bergen var väldigt vackra, och folk var vänliga. Det var dock svårt med språket, även om de på riktiga hotell kunde engelska. Det var också svårt att köpa saker, svårt att hitta butiker. Att cykla som semestertransport har stora fördelar, eftersom man kommer mycket närmare naturen och ser allt i lagom tempo, och man kan stanna var man vill. Med bil flyger allt förbi, särskilt för den som kör, och man är instängd i bilen mestadels och man kan inte stanna överallt, och man ser bara en slags stillbilder vid de enstaka stoppen. Med cykel ser man landskapen passera förbi i lagom takt. Nackdelen med cykel är givetvis att det är fysiskt ansträngande och att man inte kommer lika långt på samma tid.

Bengt-Inge Larsson

Bjuv-Göteborg

Sedan var det bara resten kvar, cirka 23 mil, haha. Frukost serverades klockan 8, och jag åt ordentligt och även bacon och ägg. Sedan packade jag det lilla jag hade, och cyklade iväg mot Ängelholm, cirka 15 km bort. Jag har cyklat genom Ängelholm två gånger och kört vilse båda gånger, så det var obligatoriskt att köra fel igen ingen stadskarta hade jag. Skyltarna ledde till järnvägsstationen men det var ingen bra väg, så jag valde en väg ut på en uppsatt karta. Snart kom jag till Hallandsåsen som var jobbig de två tidigare gångerna. Nu kände jag mig stark och brände uppför åsen i god fart. Det var bra för självförtroendet.

Nästa mål var Laholm, men då var jag tröttare och tog en paus vid bensinstationen, för jag behövde äta och dricka. Hade redan cyklat 5 mil relativt snabbt. Medvinden slutade i och med att jag vände mot nordväst. Sträckan Laholm-Halmstad har cykelbanor, som jag föredrog då vägen är smal och rätt trafikerad, men det är lätt att cykla fel vilket jag naturligtvis gjorde. Jag cyklade genom Halmstad utan stopp, men istället tog jag ett stopp vid ett café norr om staden där det blev kaffe och kaka.

Framemot Falkenberg mådde jag sämre. Drickan räckte inte utan jag behövde något att äta. Magen var inte bra heller. Dunderkuren blev pizza och öl och ett toalettbesök. Jag tog tid på mig efteråt för att låta pizzan och ölet skjunka. Jag bedömde mig ha tid att hinna hem innan det skulle bli mörkt. Det blev en kortare paus i Varberg och för drickaköp i Frillesås. Sedan stannade jag i Fjärås en längre stund och vilade i gräset. Det behövde jag. Nu var det bara cirka 35 km kvar och jag räknade ned. I Mölndal med 7 km kvar började det regna, och dessutom fullt skyfall. Jag tog på mig jackan jag inte använt innan, och det rann solkräm ner i ögonen.

Jag tog mig hem i alla fall. Det var en intressant cykeltur, 135 km dag 1, 236 km dag 2 och summa 371 km. Dessa 236 km är min längsta träning på en dag, bara Vätternrundorna har varit längre. Risken med så långa turer är att man överanstränger sig, skadar sig, men det klarade jag mig ifrån. Så det var väl en bra grej, summerat.

Ystad-Bjuv

Eftersom jag fått för mig att köra en triathlon på ironmandistans (3,9 km simning, 180 km cykel, 42 km löpning) i år så behöver jag träna. Så jag bestämde att köra en långcykling som del av träningen. Inte 100 mil, för jag tyckte det var för långt och tidskrävande, men jag bestämde att köra de dryga 30 milen från Ystad till Göteborg, med tågresa ner och en övernattning på vägen.

Så jag noterade att helgen 9-10 juli skulle passa. Kl 7 på morgonen gav jag mig iväg från Tynnered, västra Göteborg där jag bor och cyklade med min nya temporacer 9 km till Mölndal. Jag hade otroligt lite packning för att vara en cykeltur med övernattning. Bara cykeltröja, underställströja, cykelbyxor och cykelskor, plus i fickorna en mycket tunn jacka och ett par tunna shorts (mest för att jag inte riktigt kunde med att gå på restaurang i cykelbyxor).

I Mölndal köpte jag biljett till Ystad och tog tåget först till Malmö. På tåget mötte jag en norrman med cykel som skulle på långtur i Danmark och Tyskland med full packning inkl tält. I Malmö köpte jag mellanmål och tog sedan tåget till Ystad, dir jag kom ungefär klockan 12.

Jag började med att cykla runt i Ystad och sedan 25 km norrut till Sövde, där en intressant triathlontävling brukar hållas, som jag också ska delta i 17 juli i år. Det var kul att se området där jag tävlat förut. Det var många vid badplatsen.

Sedan några mil norrut till Veberöd, där det blev lunch i form av en hamburgertallrik. Vidare via Harlösa (planerad väg var grusväg så den avstod jag från), Gårdstånga och Marieholm till ett café jag såg utanför Svalöv. Där tog jag kaffe och kakor för jag behövde det tyckte jag. Vidare via Svalöv till Kågeröd. Där åt jag pizza. Jag behövde äta före hotellet för att det troligen inte fanns någon restaurang nära det. Jag var hungrig och behövde något då tyckte jag. Sedan cyklade jag den sista biten till det hotell jag bokat norr om Bjuv. Jag var rätt stark då tyckte jag, pizza verkar vara bra cykelmat. På hotellet fick jag frågan om jag var skadad, för jag gick så konstigt. Men det var för att cykelskorna var mina enda skor.

Summa cykling 135 km, inkl sträckan till Mölndal. Det var ganska bra cykling med medvind och bra väder.

Hemresa

På måndag var det dags för hemresa, som skulle ske med flyg. Flyget skulle gå på kvällen, men först fick jag skaffa ett emballage till cykeln som skulle skydda den under flygplatsens lastprocedur. Jag hade tänkt köpa plastskynke och tejp som fanns i en butik i närheten av hotellet. Men kompisarna rekommenderade att jag besökte en cykelaffär för att skaffa en pappkartong eller en cykelväska. Jag fick råd om en via turistbyrån, och där hade de en mjuk cykelväska som jag köpte. Efter det packade jag färdigt och checkade ut från hotellet och ställde cykel och packning i hotellets förvaring, och stack sedan ut på mer sightseeing. Jag såg inga direka lunchställen, men jag såg en antydan av ett bakom en företagsreception, och jag fick äta där. Det var Thai/Kina-buffé, gott. Klockan fyra samlades gänget vid hotellet för avresa med tåg till flygplatsen. Det var lite besvärligt för vi hade mycket packning. Jag ledde cykeln till tåget med cykelväskan hängande över den för att slippa bära cykeln. Jag hade en inköpt tygväska för jag måste ha hjälm och flaskor mm någonstans. Den lilla ryggsäck jag hade fäst vid pakethållaren under cykelresan var nu handbagage. På flygplatsen stoppade jag ned cykeln i cykelväskan. Incheckning för specialbagage gjordes i en särskild disk som gick långsamt. I gengäld träffade vi flera svenska ironmandeltagare där. Det var en viss väntetid före avgång som vi fördrev med att äta och prata. Själva flygresan tog en och en halv timme. Det var snabbare än att cykla...

När jag kom till Landvetter flygplats, och fick ut cykeln och bagaget, monterade jag ihop cykeln, fäste väskan och cykelväskan vid pakethållaren och hade ryggsäcken på ryggen. Sedan cyklade jag hem. Det var första gången jag cyklat till eller från flygplatsen i samband med en flygresa, och nu till råga på allt med cykeln med på flyget. Jag tyckte allt tog mycket mer plats, trots att jag knappast köpt något (utom cykelväskan). På cykelresan ner hade jag ingen ryggsäck på ryggen för att ha friare känsla, såsom på ett långpass racercykel, vilket det också kändes som, fastän ännu längre.

Summering:
Det var en häftig grej att göra denna grejen; att cykla från Göteborg till Frankfurt, och se på Ironmantävlingen. Det var väldigt långt att cykla. Ofta var det väldigt kul att cykla, ofta ganska tufft. Jag hade utvägen att ta tåget bitvis ifall jag inte orkade, fast det var lite synd att jag inte klarade att cykla allt. Det var för tufft med planen på 117 mil på 7 dagar, medel på 167 km om dagen, och det hade nog blivit några km till. Jag ser ändå tillbaka på detta som en häftig grej och jag tror att när jag återhämtat mig har det varit bra cykelträning.

Summa cykling var 1045 km, varav 975 km från Göteborg till Frankfurt.

__In English__
Final day, I travelled home by air. I had to buy a bicycle bag, and an extra bag for helmet and other stuff, even if didn't have more than what I brought on the bike plus a shirt and shorts. After the air trip I bicycled home, 32 km.

Summary:
It was a amazing thing to bicycle to Frankfurt and watch the Ironman race, even if it was a very long and tough distance. It was a little pity that I could not bicycle all, only 975 km out of the planned 1170 km. Total incl local in Frankfurt and home from the airport I bicycled 1045 km (649 miles).

Ironmanåskådare

Väckarklockan ringde kl 4.50 och jag gick till hotellentrén. Snart kom två av klubbens deltagare, Chrisse (Christine Wageborn) och Sanna (Susanna Isegran) som planerat gå kl 5. Jag önskade dem lycka till, och sedan gick jag till rummet och åt frukost som jag köpt dagen innan. Kl 5.50 gick pendeltåget från huvudstationen till förorten Zeppelinheim. Det var minst 2 km att gå därifrån till simstarten och det var 4-5 st som gick sträckan. Jag gick till gångvägen mellan cykelparkeringen och simstarten. Jag såg Chrisse och Sanna men inte någon annan trivästare (det skulle vara ca 6 st). Jag önskade dem lycka till och de verkade glada och inte nervösa.

Det var två starter, en elitstart kl 6.45 och en motionsstart kl 7.00. Jag såg båda från ovanför stranden där det var bra utsikt. Sedan gick jag mot stället simmarna varvade, vilket de gjorde genom att springa upp på stranden och sedan ut i vattnet igen. Bäst sikt var det om man vadade ut i vattnet vilket en del gjorde och jag valde efter en stund att göra det. Jag såg flera trivästare men det var bara Sanna som såg mig.

Efter simningen (3,85 km) började cyklingen. Jag valde att återvända till Frankfurt. Cyklingen (något förlängt till 185 km) var på två varv med varvning i centrala staden. Jag tittade på varvningen och såg några av klubbdeltagarna, men det var svårt att känna igen dem. Jag åt lunch på en kinarestaurang i närheten.

Jag följde sedan löpningen (42,2 km) och ställde mig vid banan strax efter starten. Banan var en fyravarvsbana på båda sidor längs floden Main i centrala Frankfurt. Jag hade gjort en tabell där jag skrev passertider och förväntad nästa passertid för de jag följde. Solen började titta fram och det blev varmare, upp till cirka 30 grader.

Jag lyckades hålla reda på Mats, Chrisse och Sanna, medan det var svårt att hålla koll på de andra eftersom jag inte visste när de förväntades och jag missade
dem. Jag försökte titta på trivästarna på andra sidan floden också men det var svårt eftersom de kom vid olika tidpunkter på huvudsidan och jag fick koncentrera mig där. Med 2500 deltagare i fyra varv (10000 passeringar) blev det en strid ström löpare. De hade mycket stöd; det var åskådare runt hela den drygt 10 km banan. Många löpare blev mycket trötta av den långa sträckan och värmen. Våra deltagare höll dock stilen, särskilt Sanna som såg glad ut hela vägen, även om också hon var trött. Jag tittade på alla tres målgång. Efter loppet satt jag, Patrik (Sannas man, som tittat på loppet) och Christer (som bröt löpningen efter att ha mått dåligt) och pratade om loppet och min cykling över några öl.

Chrisse och Sanna

Simstarten

Simvarvningen

Chrisse efter 21 km

Mats mot slutet

Sannas målgång

__In English__
I watched the Ironman Europe race in and near Frankfurt. I watched all three events, especially the swimming and running. I especially watched a few people from Sweden whom I knew personally.

Dagen före ironman

Lördag 3 juli. 38 km cykel.
Jag ville cykla till simbanan delvis för att rekognocera och delvis för att få en trevlig tur. De andra sa att det skulle vara omöjligt cykla dit på tävlingsdagen pga avspärrningar och därför tänkte jag cykla dit dagen före samt ta tåget och gå dit tävlingsdagen. Simarenan ligger drygt en mil söder om Frankfurt centrum, men den väg jag valde att cykla är klart längre, bortåt två mil. Det var ännu lite längre eftersom det kortaste vägen var ren skogsstig, inget för racercykel. Jag såg sjön och simarenen lite på avstånd och cyklade hem en klart kortare väg längs en stor bilväg som inte var så hårt trafikerad som jag trott. Det var nämligen fotbollsmatch på gång, Tyskland-Argentina, som började ungefär när jag var tillbaka. Jag såg delar av den på en uteservering och det blev 4-0 till Tyskland, och alla inkl jag jublade vid varje mål. På kvällen var alla galna och det var ett enormt tutande med biltutor.

__In English__
I visited the swim arena to get some extra bike miles and to check it out. Afterwards I watched the football/soccer match Germany-Argentine on TV in a park bar. Germany won and local people were really excited for that.

Sista cykeldagen och ankomst till Frankfurt

Dag 7
Start från Fritzlar kl 8.30, lite senare än tänkt. Jag hade planerat en väg att cykla, mest på mindre vägar. Jag hade ritat vägen på kartan och skrivit avstånd från Frankfurt. Det verkade som om dagsetappen skulle bli 145 km, och planen var ankomst kl 6. Liksom de flesta dagar fanns ingen tid för sightseeing och knappt för att köpa mat och dryck. Förutom av den anledningen eller att vila i skuggan gjordes inga stopp. Jag passerade några intressanta mindre städer såsom Treysa, Homberg och Grünberg. I staden Hungen cyklade jag in i centrum för att köpa åtminstone dryck. Det enda stället jag hittade som hade det var ett glasscafé, där jag köpte både glass och läsk. Det var skönt eftersom det blivit mycket varmt. Jag har nästan aldrig varit med om att varit för varmt för att cykla, eftersom fartvinden kyler, men nu var det så, även med en tunn funktionstshirt och korta löpartights. Det var 35 grader i skuggan har jag fått veta senare, fast det var inte mycket skugga. När jag närmade mig Frankfurt tilltog biltrafiken. Jag förstod att beräknad ankomst snarare var kl 7. Vid ett ställe lockades jag ta en cykelbana längs en kanal, där det var högst varierande underlag. Den mynnade i förstaden Karben, där jag fick krångla mig igenom dåligt skyltade gator. Sedan följde jag en hårt trafikerad landsväg, där omgivningarna såg ut som ren landsbygd, trots att cykeldatorn visade att det var 10 km till centrum. Den siffran fick justeras upp. Jag kom in i Frankfurts förorter och försökte följa bilskyltar mot centrum, men ändå hålla mig till cykelbanor. Jag kom in på min gatukarta över Frankfurt (på en annan väg än tänkt). På grund av ett vägarbete hamnade jag åt fel håll, vilket jag märkte efter ett par km. Så det blev att cykla tillbaka och sedan följde jag floden och såg vissa förberedelser för Ironmantävlingen. Jag hade fått veta via SMS att de andra var på pastaparty och inte vid hotellet, så jag tog det lugnt. Hittade ingen kiosk så jag köpte ett glas Cola på en pizzeria (€2,50 för 25 cl!) Till slut nådde jag fram till hotellet runt kl 8, mitt mål för cyklingen. De andra var inte där så jag cyklade vidare för att titta lite runt. Fick snart telefon där Christer undrade var jag var. Jag lovade komma snabbt, och cyklade runt kvarteret till hotellet, där det blev stort jubel! Christer, Patrik, Sanna och Chrisse var där. Det blev en del pratande om alltihop innan jag checkade in. Dagens mängd blev 159 km, alltså 14 km mer än jag trott. Det var en ganska jobbig och väldigt varm dag, men det var kul att komma fram och få avsluta äventyret.

Hotellet. Tempobåge på cykeln, vilket var trevligt att ha.

__In English__
The last day to Frankfurt: I bicycled 159 km, starting at Fritzlar (planned 145 km).
I mostly followed small or medium roads and passed a few small cities like Treysa, Homberg, Grünberg and Hungen. It was very hot, up to 35 C/95 F, too hot for bicycling (probably the first time I felt it too hot for bicycling). I stopped only to buy beverage and chocolate etc. Near Frankfurt I had problems finding suitable roads and took totally wrong way once. I should have had even more detailed maps (I had maps with 1:200000 and a street map of central Frankfurt), and used the compass I had. When I arrived to the hotel the other had not arrived from the pasta party. But they called me when they arrived and I could make a second triumphant arrival.