Måndag den 10 juli kl 06 cyklar jag från Frölunda till Landvetter flygplats och reser sedan med byte i Berlin och Moskva. Berlins terminal C är ett tråkigt plåtskjul, medan utrikesterminalen i Moskva-Domododevo är nybyggd och fräsch. Jag har tre timmar på båda flygplatserna och jag vandrar runt i hela Berlins flygplats, medan jag får stanna i terminalen i Moskva. Man behöver inget visum till Kirgizistan och inte heller för flygplansbyte i Moskva.
Mitt Siberian Airlines-plan i Berlin (länk till större bild)
Klockan 8 på morgonen anländer jag till Osh flygplats. Det visar sig att sadelfästet har försvunnit. Jag hade lossat framhjulet och sadeln och fäst dem vid sidan av cykeln för att Air Berlin hade ifrågasatt om cykeln skulle få plats i planet. Som tur var har jag satt dit ett extra flaskställ med slangklämmor och nu flyttar jag den till sadelstolpen vilket löser problemet hyfsat. Det finns ingen cykelaffär i Osh har jag läst när jag förberett mig (och jag ser mycket få som cyklar), och det är allmänt svårt att få tag på grejer. Jag hittar ingen valutaväxling eller bankomat på flygplatsen utan jag börjar cykla mot staden utan lokala pengar eller vatten, fast jag hittar detta inne i stan, cirka 15 km avstånd. Jag passerar basaren, ett utomhusköpcentrum som ska vara den största i Centralasien. Staden Osh är har 200 000 invånare och är landets näst största stad. Jag checkar in på ett bokat hotell som också är ett centrum för långfärdscyklister eftersom de mot 25 kr/natt får en skyddad tältplats och bord och stolar under skugga, fast jag bor i ett rum. Här träffar man killar och tjejer som cyklar mellan Europa och Kina och kanske ännu längre. T.ex. en norrman som får prata norska för första gången på 4 månader (undantaget telefon). Butiker för SIM-kort finns många med stora reklamaffischer, och jag hittar en med en lite engelskkunnig person. Jag köper ett SIM-kort och kan nu surfa för en kostnad på 20 miljondelar av Tele2:s pris.
I en förort till Osh (länk till större bild)
Nästa morgon startar jag cyklingen. Det är svårt att cykla i Osh för cykelbanor finns knappt och gatorna har bilar och trottoarerna har mycket folk. Jag lämnar staden som är på 900 meters höjd och det går uppför hela tiden, dock inte så brant. Jag har inte bråttom utan cyklar hela tiden på lägsta växeln. Utan hastighets och vägmätare för hjulmagneten försvann på någon flygplats. Mitt på dagen står solen högt på himlen och jag sätter mig under ett träd och mobilsurfar och läser min bok. På eftermiddagen efter 42 km uppförsbacke med 50 kg vikt på cykel, packning och dryck hittar jag en utmärkt tältplats med vacker utsikt över dalen och en kulle som skyddar mot insyn från vägen. Jag har inte kunnat hitta sprit (som man inte får ha som flygbagage) till spritköket så jag får äta bröd, kakor, choklad och sådant, förutom på restauranger och boenden. Jag hade tänkt äta frukostflingor om jag inte kan laga mat, men det finns inte heller. Läsk blir det mycket av också. Små matbutiker finns här och var.
Första nattens tältplats (länk till större bild)
Chijirchik-passet på 2390 m höjd (länk till större bild)
På morgonen fortsätter jag uppför. Mitt på dagen når jag Chijirchik-passet som ligger på 2390 m höjd. Mot slutet blev det brant så jag fick leda upp cykeln. Vid passet finns ett monument med utmärkt utsikt. Det finns lite baracker och jag försöker hitta mat men hittar inget. Jag cyklar nerför med broms hela tiden i 20 km till staden Gulsha på 1600 m höjd. Här får jag övernattning på ett litet famljehotell. Familjen talar noll engelska men är vänliga. Jag lyckas kommunicera med min översättningsapp, vilket de gillar mycket. Särskilt med tanke på att jag installerat kyrilliskt tangentbord, så de kan skriva också. Middagen är kirgizisk, gryta med kött, potatis och kål. Jag oroade mig inför resan för att jag inte ska gilla maten, men jag får hålla god min. Skulle inte kännas bra att inte äta all maten hos en fattig familj.
Övre Gulshadalen (länk till större bild)
Nästa morgon äter jag frukost och köper jag mer läsk och kakor och bröd och cyklar vidare mot målet som är 100 km bort fast med enorma backar. En europeisk kille cyklar ikapp mig och vi pratar lite. Han är snabbare än mig och tänkte köra hela sträckan samma dag. Det blir lite mer branta sluttningar, bitvis lite dramatiskt. Det börjar regna. Jag har regnkläder, men så kul är det inte så jag sitter en längre stund under ett tak till en bushållplats. Framåt kvällen efter 44 km letar jag upp en tältplats en bit från vägen. Det finns inga träd utom i trädgårdar så man får välja nåt ställe med en kulle mot vägen och sätta upp tältet i skymningen. Det är 2G mobiltäckning så jag surfar en del på kvällen.
Nästa dag fortsätter jag.
Dalen är vacker med höga sluttningar i varierande färger, grön, röd, grå. Det går rätt långsamt uppför men jag bekymrar mig inte för hastigheten.
Restaurang (länk till större bild)
Vid lunchtid skiner solen kraftigt så jag tar en paus på 2400 meters höjd och sätter upp tältet med öppningarna öppna för att få skugga. Snart börjar det blåsa och jag oroar mig för att tältet ska blåsa iväg om jag tältar på ännu högre höjd. Så jag väljer att övernatta på en lite mer vindskyddad plats nära. Jag cyklade bara 14 km men jag hade ändå bestämt att inte köra det höga passet samma dag.
Det är 35 km till passet och 45 km till staden Sary-Tash. På förmiddagen hittar jag en restaurang skyltad Café. De kan inte engelska men jag får äta vad jag får. En större stycke kokt fårkött med bröd och ris och te. Te är nationaldrycken, och kaffe hittar man knappast. Vid 2900 meters höjd börjar den riktigt branta backen. Här stannar jag efter sista byn och lägger ut en bild på den vackra dalen på facebook. (höjderna mäter jag med en mobilapp som går på GPS undantaget passhöjderna som är skyltade)
Cyklister från Tyskland (länk till större bild)
Jag får börja leda cykeln för det är tungt att cykla med all vikt uppför i den tunna luften. På 3000 meters höjd finns en grupp cyklister med packning som tar en paus. Jag pratar med dem och de är tyskar som cyklat från Tyskland. Generellt sett har de flesta europeiska turister man träffar på här cyklat eller åkt bil hela vägen. Bilar finns knappt att hyra och att ta buss är äventyrligt. Taxi rekommenderas, men då blir det dyrt om det ska vara flera dagar. Jag fortsätter leda cykeln uppåt. Det är jobbigt och jag börjar behöva ta pauser. Efter fyra timmars ledande når jag Taldyk-passet på 3615 meters höjd vilket är högre än någon väg i Europa.
Taldyk-passet, 3615 m.ö.h (länk till större bild)
Utsikt uppfrån, riktning tillbaka (länk till större bild)
Lenintoppen 7134 m i bakgrunden till höger (länk till större bild)
Jag har gjort slut på all läsk och all mat och är rätt slut. Jag hoppas rulla sista milen ner till staden, men efter 2 km serpentiner går det uppför igen. Jag får gå upp till nästan samma höjd utan energi i kroppen. Sen kommer jag till staden Sary-Tash på 3200 meters höjd och ser bergskedjan Pamir i bakgrunden, med Lenintoppen på 7134 meters höjd som högsta punkt. Det är mäktigt och är en av de saker som varit målet med resan.
Jag tar in på första hotellet, som tyskarna också rekommenderat. Här får jag middag. Det är billigt i Kirgizistan, 1000 som, 150 kr för säng, middag och frukost. På det lilla hotellet bor också en familj från huvudstaden Bishkek, och de kan engelska. Deras dotter har studerat i England och kan utmärkt engelska och vi pratar länge, bland annat om våra två länder. Samtalsämnet trafikfarliga hästar och kor går in på trafikfarliga älgar, och de är fascinerade av bilder på vårt djur som jag påstår är klart större än kor och hästar. Ett annat samtalsämne är vad Kirgizistan ska göra för att få fler turister från EU-länder. Jag tycker att det måste bli lättare att planera, enklare att hyra bil, bättre övernattningar på landsbygden, organiserade bussutflykter. Det finns potential för detta eftersom landet är vackert och exotiskt. Det finns sådana organiserade resor, men i första hand närmare huvudstaden där det också är vackert. Nu kommer i första hand de mest äventyrliga, t.ex. de som cyklar hela vägen och ska exempelvis till Kina eller Thailand. Det är svårt att få visum till Kina härifrån, utan rekommendationen är att söka innan, fast då har man ett fast datum att hålla. Man ska inte heller säga att man ska cykla genom Kina, eftersom fri tältning inte är tillåtet i det landet (fast det görs ändå).
4000 m berg jag tänkte bestiga (länk till större bild)
Italienare och spanjor (länk till större bild)
Pojke som ville vara med på bild (länk till större bild)
Jag cyklar nästa morgon runt staden, och tittar på de höga bergen. Jag hade velat cykla närmare dem, men jag är en dag sen, och de är nu delvis dolda i moln. Det fanns två reservdagar i planen, men jag vill behålla en och ha den till sightseeing i Osh. Så jag cyklar nu uppför backen tillbaka till det höga dubbelpasset, vilket kräver någon timmes ledande av cykeln. Jag hade löst planerat att klättra upp på en bergstopp nära passet som är över 4000 meter högt, som jag sett innan på google maps. Jag ser att jag skulle få cykla ner igen ett gott stycke för att kunna passera en klyfta, och sen klättra minst 600 m i höjd och det ser brant ut. Jag backar ur från den planen, vilket jag sedan tyckt var synd, eftersom jag från en topp borde få en ännu finare utsikt än jag annars sett. Nära högsta punkten (3615 meter) cyklar två killar om mig. Jag pratar med dem på toppen och det är en spanjor och en italienare. Jag kör sedan nerför serpentinerna. Jag har nya bromsbelägg, men jag oroar mig lite för överhettning men det var nog ingen fara. På eftermiddagen, i byn Uch Tyube på 2470 m höjd 43 km från Sary-Tash cyklar jag förbi skylten Guest House. Jag stannar kort efter och efter lite tvekan tar jag in där. De har ett hus och ett stort tält ("jurta") att välja på, och för att prova på det väljer jag tältet. Ägarinnan är en gammal kvinna som har de vanliga kunskaperna i engelska, men hon är välvillig. Schweiz har gett bistånd i form av hjälp med turismen och de privata familjeställena har fått lite engelska informationsblad och man kan peka på vad man vill ha. Det är kallt på natten på denna höjd men jag har ett tjockt täcke. Jag får middag och frukost. Småbarnen i byarna verkar kunna lite mer engelska än de vuxna; de kan orden Hello och Bye-bye, och de vill gärna hälsa.
Tält "jurta" jag bodde i (länk till större bild)
Utsikt över dalen med "jurtan" längst bort (länk till större bild)
Jag har avtalat om boende på samma ställe i Gulsha på 1600 m höjd som på vägen bort. Det är mycket nerför dit och jag har nästan otillbörligt slappt tempo för att inte komma för tidigt. Men lite uppför också och en av de bästa bilderna är ovan första uppförsbacken med förra boendet synligt. I Gulsha finns ett hembygdsmuseum men det är tyvärr stängt. Efter Gulsha måste jag cykla 800 meter höjdskillnad uppför till Chijirchik-passet och det blir minst 3 timmars ledande av cykeln, om än inte lika tunn luft som Taldyk-passet. Jag tältar efter 40 km en bit från vägen på knappt 2000 meters höjd. Jag bunkrade mat och dryck i Gulsha men det mesta tog slut längs vägen och jag hittade inget att köpa, och jag sparar resten till nästa frukost.
Sista cykeldagen är det 44 km och svagt nerför hela vägen med 1000 m höjdskillnad, och jag rullar utan att trampa större delen av tiden. Jätteunderbar cykling. Jag bokar ett bättre hotell när jag får 4G-täckning utanför Osh.
Det är svårt att cykla i staden Osh eftersom det nästa inte finns cykelbanor alls.
Jag cyklar till långfärdscykelhotellet fast de inte hade plats, för att slappa och prata lite, då jag var framme redan kl 12. Jag vill vänta in check-in-tiden för mitt hotell och äta lunch.
Infartsportalen till centrala Osh (länk till större bild)
Det heliga berget med fönster till grottan (länk till större bild)
Sedan slappar jag cyklar runt en aning i staden, mest på trottoarer. Staden Osh har ett UNESCO världsarv som heter Suleyman Too, ett heligt berg enligt den förislamiska religionen. Följande dag besöker jag det. Jag börjar med att besöka ett museum som också heter Suleyman Too, men det är mer ett allmän regionsmuseum, fast relativt intressant. Sedan går jag till berget. Det finns grottor med gamla gravplatser och annat där.
Nästa dag ska jag resa hem och flyget avgår strax före klockan 8 på morgonen. Jag cyklar från hotellet klockan 3 (jag har belysning och reflexväst). Det är fritt fram att cykla på vägarna denna tid, väldigt lite trafik, dock några nattlivsfirare som hälsar. Det är 12 km, väl framme lossar jag framhjulet och sadeln och drar sopsäcken över och tejpar runt ordentligt, samt stoppar ner alla cykelväskor utom en i den andra sopsäcken och tejpar den. Sedan är det säkerhetskontroll vid flygplatsens dörr och kalashnikovbeväpnade vakter och en timme kö därinne och en säkerhetskontroll efter incheckning. Flyget är över en timme sent men jag har över tre timmar i Moskva. I Berlin är det dåligt väder och flyget till Göteborg skjuts upp två timmar. Jag hade tänkt cykla alla sträckor, men cykeln kommer inte i Göteborg, så jag får ta bussen hem. Den kommer två dagar senare och det verkar ha varit Air Berlin som lämnat den i Berlin. Som kompensation tar jag några dagar senare en cykeltur (utan packning) tur och retur flygplatsen.
Summeringen är att den var en fin upplevelse. Det var den mest äventyrliga resan jag gjort. Bergen var väldigt vackra, och folk var vänliga. Det var dock svårt med språket, även om de på riktiga hotell kunde engelska. Det var också svårt att köpa saker, svårt att hitta butiker. Att cykla som semestertransport har stora fördelar, eftersom man kommer mycket närmare naturen och ser allt i lagom tempo, och man kan stanna var man vill. Med bil flyger allt förbi, särskilt för den som kör, och man är instängd i bilen mestadels och man kan inte stanna överallt, och man ser bara en slags stillbilder vid de enstaka stoppen. Med cykel ser man landskapen passera förbi i lagom takt. Nackdelen med cykel är givetvis att det är fysiskt ansträngande och att man inte kommer lika långt på samma tid.
Bengt-Inge Larsson
